Psykolog Emma

Barn, självkänsla och mobbning
(null)

När mobbing får fäste i en klass är det ett gift som kan förstöra för många. Inte bara för den eller de som uppenbart är mest utsatt. Och inte alltid så uppenbart heller. Det kan ske i det tysta. Svårt som attan för vuxna att få syn på men lika smärtsamt. 
Alla barn i en klass där mobbning finns påverkas av den. För ingen vill hamna i den sitsen att vara utsatt. Den otryggheten som några barn kan visa genom att mobba eller bli mobbade kan lätt smitta av sig. 
För att förebygga tror jag det behövs vuxna. Vuxna som fångar upp barnen och ser när någon har en svajande självkänsla och som börjat hävda sig genom att rikta sig mot att trycka ner andra. Eller någon som blir utsatt. 
Vuxna som ser Alla barn.
Det som nu hänt i Finland är extremt, mycket ovanligt och helt fruktansvärt. Även om mobbning sällan leder till skjutning så leder det ofelbart till enormt lidande.
Om vi blir ännu bättre på att fånga upp barnen tidigt så kan vi motverka skadlig mobbning. Det är jag övertygad om.
Och att då fånga upp Alla. Både de som utsätter, de som utsätts och de som är rädda för att utsättas och därmed är tysta. Om barn känner sig trygga och sedda av sin omgivning - med hela sin person är risken mycket mindre att mobbning uppstår. Barn vet väldigt, väldigt ofta vad som är ok och inte ok beteende. Vi vuxna är bra på att tala om hur man ska vara mot varandra. Så att bara "fostra" och ge mer av samma tror jag inte räcker. Att känna sig trygg med hela sig är nyckeln. Där har vi en uppgift som inte handlar om rätt och fel utan om att veta djupast in att "jag får finnas och blir älskad oavsett allt". Att veta att kärleken inte är villkorad ökar sannolikheten att jag vågar komma med alla mina handlingar och vara trygg med att även när jag gjort något riktigt dåligt finns kärleken kvar. Ju tryggare jag är med det - desto mindre är risken att jag agerar ut min otrygghet mot andra. Och också mindre risk att jag håller inne med om andra varit elaka. Detta är varför bestraffningar aldrig funkar så bra. Och definitivt inte utan att reflektera tillsammans över vad som hände inuti - som ledde till det dåliga beteendet. Vilket behov i barnet hade inte blivit tillgodosett - och ledde till detta?
Och varför oro hos föräldern kan sätta käppar i hjulet. En orolig förälder kan bli en ganska jobbig förälder att berätta svåra saker för. Förälderns moment 22.
Så har ni ett barn därhemma som kommer till er när det gjort något dumt eller  när någon varit dum… Grattis till ett väldigt fint föräldraskap!