MENY
Unga människor och kroppen
När en ung person är missnöjd med sin kropp, kanske t o m känner hat till den egna kroppen är vi vuxna, särskilt föräldrar, snabba med att säga saker som: Du är så fin! Du är så söt/snygg/ser så bra ut, Jag älskar dig precis så som du är.
Kort sagt. Vi tenderar att stanna kvar i ämnet "utseende".
Men ofta handlar det där utseendefixerade självhatet inte om utseende egentligen, utan handlar om att man av någon anledning hindrats att känna att "Jag har ett egenvärde. Helt i mig själv. Bara för att jag finns. Jag är Min Egen inifrån och ut."
Och är det där det brister så behöver vi lämna utseendearenan. Vi behöver istället vara nyfikna på:
"Hur är det att vara du?", "Vad mår du bra av?", "Vad är tungt för dig?" "Vad har du varit med om?"
Vi behöver våga stanna kvar på de desperat svåra platserna - utan att göra något mer än att vara nära.
Med tonåringar och unga vuxna kan det vara svårt/kännas omöjligt att som förälder bli insläppt.
Men inte desto mindre är det vad en tonåring eller ung vuxen som hamnat i självhat behöver.
Få känna att "jag har ett värde i mig - bara för att jag Är."
En terapeut kan ibland vara en möjlig väg in.
Inte alls så viktig som föräldern och just därför möjlig att kanske börja våga vara sårbar med.
En terapeut är en vuxen som stannar kvar och lyssnar, ser och finns där.
Som är orädd att prata om de svåra sakerna.
Som kan bli väldigt viktigt.
Men som också skall lämnas när tiden är.
En människa som är till för bara mig under ordnade former.
0