Psykolog Emma

Något som kommer upp ibland - i sammanhang som ofta har som syfte att stärka och lyfta läsaren är att "Du kan bli vad du vill. Låt ingen annan definiera dig eller hindra dig."

Jag funderar mycket på det där.

Tanken att vilja lyfta oss själva och andra är en god sak, såklart. 

Och det låter ju väldigt lockande att tänka sig att hela världen är min att ta för mig av - vad jag vill. 

Men är det verkligen sant? Kan jag bli vad jag vill? Och vad händer med mig och min känsla för mig själv om jag tror det - och det sedan inte blir så? 

Det kanske upplevs som att det är "mitt eget fel" att jag inte lyckades - och bara mitt. Att jag "lät" mig hindras.

Narcissismen i att tänka att jag kan vad jag vill eller BLI vad jag vill är väldigt förförisk och förgörande, tror jag. Baksidan av narcissismen är skammen, brukar man säga. Skammen i att inte räcka till - bara för den man Är.

Här nånstans tror jag vi kan hitta grogrunden till mycket psykisk ohälsa.

Känslan av att jag inte räcker till - och att allting är upp till mig, enbart. 

Det kan göda depression, perfektionism (om jag bara blir/gör perfekt så går det), avund mot andra, inre tomhet, stor skam mm.

Självklart är det bra att ha mål och att våga "go for it!" - att våga tro och pröva sin förmåga, våga äga sitt liv även om andra inte tror på att man kan - men det är också, samtidigt, otroligt viktigt att acceptera sina och livets begränsningar.

Det extrema exemplet är ju om jag skulle vilja bli USAs president

Eller det räcker ju med att jag skulle vilja bli Sveriges regent. Det går ju inte. Där finns begränsningar.

Det kan ju också handla om att jag vill se ut på ett helt annat sätt än jag gör - och börjar sträva mot ett annat utseende. Vilket kan bli vansinnigt skadligt för mitt inre och resultera i både ätstörningar och att man försöker ändra utseende med diverse medel - kirurgi t ex. 

Eller att jag har kognitiva begränsningar som gör det omöjligt för mig att komma in på läkarprogrammet.

Livet kommer med begränsningar.

Som är viktigt att vi förhåller oss till. 

Utan att det får oss att uppleva att vi förlorar vårt värde.

Ditt värde som människa är okränkbart!